På julaftonsmiddagen 2021 så drack vi mjöd till julbordet och det fick mina tankar att vandra till mjödet och allt jag lärt mig om den här uråldriga drycken. Men, vilken plats har då mjöd i vår kulturhistoria och vårt samhälle? Det är ett intressant ämne, som är väl värt att fördjupa sig i!
Låt oss börja med dess terroir. För er som inte stött på detta uttryck förut så används det av vinkännarna, det kan ha lite skiftande mening, men terroir innebär att vinets smak påverkas av externa, naturliga omständigheter (väder eller jordmån). Mjöd består i grund och botten av två komponenter, honung och vatten, och det ger oss en terroir för bikupan (sorten av bin, hur honungen är slungad, om den är värmd eller inte osv) och en terroir för växterna som bina har samlat pollen från (deras jordmån, väder och årstid).
Så redan från grunden har vi alltså en terroir som är mer komplex än något vin. Därför kan vi som kallar oss för mjödets vänner lätt förlora oss i dess hantverk, konst och smak som besitter ändlöst djup.
Sedan urminnes tid så har vi levt efter årstidernas gång och självklart så finns det ett mjöd för var och en av dem. Som ni nog kan gissa från titeln så skall jag skriva om Vinterns mjöd. Vintermjödet är ett torrt mjöd, men även ett blandmjöd dvs, att det är gjort med flera sorters mjöd som bas. Det är dessutom ett utpräglat måltidsmjöd anpassat för det svenska julbordet.
Så vad innehåller vintermjödet?
Under dess lätt (torra) sötma så ligger en hel rad smaker av pomerans, tallskott, älggräs, skvattram och mer. En krydda och tre läkeväxter.
- Pomerans: Känd krydda i glögg, bröd, marmelad, öl, memma och brännvin. Smaken är bitter och paras ofta tillsammans med bergamott, som är en av de dominanta smakerna i Earl Grey.
- Tallskott: De färska årsskotten från tallen har en mild och nästan söt smak, det kan plockas och ätas som tilltugg mellan maj och juni och har du tillräckligt många så kan du göra en dekokt som är fylld till brädden med C-vitamin. Den kan även kokas till en smakrik sirap.
- Älggräs: Älggräset eller älgört växer över hela landet i diken och vid stugknutar, där du säkert har sett det flera gånger. Växten innehåller det aktiva ämnet salicylsyra, som är en antioxidant. Älggräs har även använts inom naturmedicin för att koka febernedsättande dekokter sedan länge. Det finns en långt stående tradition att använda älggräs som krydda i både öl och mjöd.
- Skvattram: Den här växten hör till släktet rododendron och är väl spridd uppe i fjällen och ute i skärgården. Den är många friluftsmänniskors favorit då den har en stark doft som verkar likt ett naturligt myggmedel. Torkade bitar av blommorna kan läggas i garderoben för att hålla bort mal, skvattram har också använts till växtfärgning och ger då en mild gul färg. Örten användas även som ersättning för pors och humle i ölbryggning.
Precis som alla bra mjöd så bidrar Vintern till att du tas med på en resa fylld av upplevelser: först örternas beska, tallens friskhet och till sist honungens subtila sötma för att sedan knyta ihop dem alla till en växande helhet som fyller hela munnen. Beroende på hur du dricker det eller vad du äter till, så bjuder vintermjödet båda på sötma och syra om vartannat. Då Vintern är framtagen just till julen, så bidrar det till att balansera julbordets alla läckerheter från det salta och inlagda till den örtkryddade och feta maten.
Mjöd väcker många tankar och tankar är oftast bäst utryckta i sång.
Intressant och välformulerad krönika, ser starkt fram emot nästa. För övrigt borde väll även vattnet räknas in i mjödets terroir, tänker att det kan vara stor skillnad på lokala brunnar och kommunalt vatten. Det har smugit sig in ett litet gramatikfel i meningen "Det är dessutom är det ett utpräglat måltidsmjöd anpassat för det svenska julbordet."