Treenigheten i flaska

En gång i tidernas begynnelse när asar och vaner slöt fred med varandra och alla spottade i samma kärl, så föddes Kvaser, mjödets gud. Han skulle senare dräpas och hans blod blandas med honung för att skapa skaldemjödet, bryggt av dvärgarna Fjalar och Galar, och hur de i sin tur skulle dräpas av jätten Suttung.

-Detta är en fantastisk saga som står att finna i den Prosaiska Eddan av Snorri Sturlasson, för den som känner sig nyfiken. Den är på tok för lång för att återge här men det är den här sagan som inspirerat namnet på de mjöd jag nu skall berätta om.

Vår historia börjar i Klockbägarkulturen. Det är en stenålderskultur i Europa som har sitt ursprung på Iberiska halvön, den är främst känd för sin keramik, vackra bägare formade som klockor. Ifrån de områden som är dagens Portugal så kan de arkeologiska fynden spåras ned till vår tids Marocko och ända upp till det Skandinavien vi har idag. Här i Norden är sammanfaller det här fynden med bronsåldern och det vi nu kallar Stridsyxekulturen. Utöver den unika keramiken så återfinns också arkeologiska fynd från den här tiden, som inkluderar rester av mjöd med spår av bär. Det är detta bronsåldersfynd från klockbägarnas tid som inspirerat SuttungR Brew, ett ursprungs recept om vi någonsin hade ett!

De tre komponenterna i SuttungR Brew är ljunghonung, lingon och tallskott. Då jag skrivit om alla dessa i tidigare krönikor så vill jag i stället berätta om det här mjödets mest unika egenskap. SuttungR Brew kan nämligen börja självjäsa/efterjäsa och få en naturlig kolsyra, om du vill balansera ut smaken så behöver du bara låta det lufta en stund innan de serveras (detta kan du med fördel göra med alla mjöd och vin) men Suttunga är det enda mjödet där jag vill rekommendera dekantering.

Vad betyder detta? Att dekantera innebär att ett vin eller mjöd hälls upp i en glas tillbringare (ofta med mycket bred botten) för att luftas utanför sin flaska upp till en halvtimme innan du smakar det.

Smaken av SuttungR Brew är trefaldig och därför kallas den ofta för trippelmjödet. Det beror på dess mycket speciella doft och smakkombination. Jag har tidigare understrukit vikten i att smaka först och luka sen och med det här mjödet så är detta extra viktigt. SuttungR Brew smakar initialt bara honung, men när du sen drar in doften första gången så framträder lingonen.

När du äntligen kombinerar smak och doft så framträder tallskotten och ger mjödet sin helhet. Skulle du lukta innan första smakprovet så finns risken att du får beskan av omogna bär. Det här mjödet kräver rätt hantering för att avslöja sin fulla potential, men om du är en nyfiken provsmakare som letar efter en mångnyanserad upplevelse finns de inget annat mjöd som det här.

Många mjöd, precis som många viner, kommer sig mer till rätta om de får bli rumstempererade eller luftas en stund innan. Några sorter kan med fördel kylas eller värmas innan du dricker dem, men SuttungR Brew kan serveras på alla tre sätt.

- När mjödet är kylt så blir dess smak och doft skarpare. Inte på ett obehagligt sätt, varje nyans framträder ännu starkare än förut och allting i mjödet blir bara mer.

- Mjöd som serveras varmt ändras i radikalt i smaken, även denna smaktrio förvandlas på ett förvånande sätt. Den första smaken är lingon, frisk och fruktig. Den andra är tallskott kryddig och rik. Den tredje är honung, söt och mild. Jag vill påstå att varm SuttungR Brew är en mycket förnämlig glögg.

Alla alkoholhaltiga drycker visar olika egenskaper i olika glas och jag har provat fyra sorters dryckeskärl med SuttungR Brew för att kunna presentera en så komplett bild som möjligt. Alla smakprover härifrån är gjorda med rumstempererat mjöd.

- Vinglas (IKEA): Det här är ett standardglas, inte anpassat för vare sig vit eller rött vin men är ett glas som vi kan räkna med att många har i sina hem. Glasen varken tillför eller tar bort något från mjödet men när det är självjäst så bevarar det här glaset mycket av kolsyran.

- Mjöd Nörds egna glas (Tembert Design): Det här glaset ger mjödet en bredare, fylligare smak där alla tre huvudingredienserna, honung, lingon och tallskott får fullt spelrum. Detta är glaset för finsmakaren som vill uppleva mjödets alla nyanser, med eller utan mat.

- Vikingaglas (Baserat på fynd från Birka): Dessa små glas tror vi en gång användes för att dricka de sötaste av mjöd. I det här glaset så framträder både tallskotten och ljungen, och ger oss den kryddigaste av upplevelser.

- Lerkrus (Inspirerad av klockbägarna): Det här klassiska dryckeskärlet frammanar ännu mer sötma ur mjödet. Effekten blir också att mjödet blir, i brist på bättre ord lättdrucket, samtidigt som dofterna blir tydligare och gör det ännu viktigare att ha koll på när man skall dra in doften och inte.

Min vana trogen så ville jag testa mjödet mot lite olika maträtter och till den här kvällen valde jag smakprov av två gamla favoriter. Grillad kyckling och vitlöksbröd som var min barndoms fredagsmiddag med mina föräldrar. Den andra kräver knappast någon extra förklaring, köttbullar i gräddsås! Den maträtt vi alla har ätit med lingonsylt och därför förtjänar att testas mot just lingonmjöd.

- Vitlöksbröd: Den här klassikern lockar fram tallskotten och gör mjödet kryddigt, lite likt söt paprika.

- Grillad kyckling: Tillsammans med fågel så blir mjödet lite sötare, mer fruktigt och när bubblorna träffar tungan för de tankarna till en Cava.

- Köttbullar i gräddsås: Mot köttbullarna får mjödet en frisk syrlighet som visar ljunghonungens unika smak och även lyfter fram aromerna i köttbullarna.

- Kanelbulle: Det här klassiska söte fikabrödet lockar fram lingonens beska syra i stark kontrast mot sötman, likt en läskande lingondricka.

- Saffransbulle: Tillsammans med den här lite juligare varianten antar mjödet en fruktig och frisk smak. Jag känner nyanser av lingonblomma och nyplockade färska tallskott.

Så nu avslutas krönikan om det sista bland Grimfrost mjöd, SuttungR Brew. Detta är ett av de mest komplexa mjöd som jag smakat, ett så traditionellt nordiskt mjöd som vi kan föreställa oss och en stor favorit bland många. För mig har det här varit chansen att återfinna nyfikenheten för mjöd och kärleken till skrivandet som krönikör. Det är min innerliga förhoppning att du som läsare också skall finna glädje i det här mjödet och alla de myriader av upplevelser och smaker det gan ge.

När jag påbörjade resan som mjödkrönikör så visste jag inte vart den skulle leda mig, bara att jag var nyfiken på smaker och dofter. Jag drevs av en känsla av att få skapa något jag aldrig gjort förut. Resan ledde mig längs många spår och krönikans form har växt och utvecklats mycket sen dess. Nyligen så kände jag ett stort behov av att se tillbaka till den plats där jag började, historian och nyfikenhet kring mjödet och dess plats i kulturen. Den här krönikan har handlat om det äldsta mjödet som vi känner till i Norden och här börjar resan genom historien på nytt.

En sång som för mina tankar till äldre tider och talar om magin i att vara inspirerad